Jag reser mig igen
trots slagen som jag får
Jag gråter mig till söms
ärrad utav dina spår
Jag torkar blodet ur min mun
från sparkarna du ger
Jag väntar på den dagen
då inte benen längre bär
då blodet inte slutar rinna
Då dina slag och sparkar
blir min grand final
När jorden öppnar sina armar
och tar mig i sin famn
När marken fylls av blommor
jag aldrig tidigare sett
