Som en dröm

Jag håller små gyllene korn i min hand
och blåser dem ut över hav och land
önskar så att de förvandlar allt ont till gott
Som skimrande stoft med nyanser i blått
faller de sakta ner över all jordens barn
bildar med händer en fläta av starkaste garn

Jag sänder den vita duvan ut i vår värld
den sprider kärlek och fred på sin eviga färd
du kan se den på himlen högt i det blå
hur den svävar i skyn för att få oss förstå
att vänskapens band kan gå från land till land
om vi alla står enade i en rad hand i hand

Så vaknar jag sakta ur min vackraste sömn
allt var så underbart vackert men bara en dröm
öppnar mina ögon och ser den gyllene sängen
smyckad med skimmer av blåaste hängen
små gyllene korn i min knutna hand
och den vita duvan med framtidens band
som en saga eller en vacker dröm
läs så mitt innersta och själva bedöm

Vinglasen på bordet

När vinglasen på bordet är lika tomma
som resten av ens liv
funderar man ibland
var det så här det skulle va
var livet inte mera värt
än att dricka bort sin själ

jag städar undan rester
från en kväll jag inte minns
jag duschar av mig doften
från en man jag inte känner
och som försvann i nattens mörker
innan dagens ljus kom in

jag försöker dölja spåren från inatt
med smink och solglasögon
men jag kan aldrig tona ner
känslorna som finns i hjärtat
att livet som jag fick till låns
det ryms i en butelj

det är för sent för tankar
vägen har jag stakat ut
jag lever i en rökridå
där vägen ut är stängd
det är för sent för drömmar
dom har jag druckit upp
det är för sent för ånger
för detta är mitt liv

I ögonen skymtar en tår..

Vad finns här i livet som är värt något för mig
Är allt bara drömmar, är allt en chimär
Finns inga älvor och sagor med lyckliga slut
Vart är tiden när allt var så lekande lätt
Mitt inre det gömmer de djupaste sår
munnen den skrattar men i ögonen skymtar en tår
jag fryser själv i en värld som är hård och kall
det finns ingen värme mellan människor här
jag drömmer mig bort och finner mig själv
i armar som jag trodde sedan länge försvunnit iväg
så vad är det här, dröm eller rosenröd fantasi
verklighet eller ren nostalgi i en tid där det är vi
i mitt hjärta du finner de djupaste sår
läpparna skrattar men ögonen döljer en tår
jag fryser här själv i en värld som är hård och kall
det finns ingen kärlek och värme här i vår tid
allt är bara en dröm, en fängslande vacker chimär
du var mitt liv, du var min hela värld
i en tid när orden och dina armar värmde min frusna själ
du var mitt liv, du var hela min värld
vad är du nu, fiende eller min vän
var är du nu, här eller där.
Dåtid och nutid, så möts vi igen
Men vem är du nu, ny eller bara en gammal vän

...Dagarna går och nätterna följer med av bara farten. Man försöker sova och slumrar väl till ibland, men det blir inte en hel natts sömn ännu. På dagarna flyter allt på eftersom man har så otroligt mycket att göra jämt, jobba, handla, städa, skjutsa barn, passa barnbarn, jobba mer o.s.v. Det är väl tur att man har alla måsten kanske annars grubblade man nog ännu mer.
Det var 1 och ett halvt år sen jag hade semester och det börjar kännas nu. Det börjar gå trögt med idéerna och tungt med alla extrajobb, men jag har börjat titta lite på resor till våren. Jag tänkte mig 2 veckor i Pattaya igen och eftersom jag förmodligen åker själv så känns det lugnast att åka till ett ställe jag känner igen mig på.
För övrigt händer inte mycket, kan sakna någon ibland och speciellt nu med allt som hänt men jag är så van att leva själv så jag vet inte riktigt hur det skulle fungera. Som tur var har jag mina barn och mina vänner nära inpå och det uppväger det mesta.
...Det är bara att bita ihop och göra det bästa av allt. Ha det gott alla folk!!

Lång tid har gått och mycket har hänt. Ett år som jag önskar kunde försvinna och att vi kunde få vakna upp utan tårar. Jag kan nog svara för hela vår familj när jag skriver det. Det har varit skilsmässor och arbetslöshet sjukdomar och till slut när man trodde att nu kunde det inte bli värre så förlorade min äldsta dotter sin lilla nyfödda flicka (Destiny) strax efter förlossningen. Vi var med uppe på barnavdelningen hela familjen och tod farväl av vår lilla ängel. Nu har begravningen varit och man börjar komma ur nån slags dvala. Ibland vill man bara blunda och hoppas att allt förvinner.
I sådana här situationer faller allt och man förlorar fotfästet totalt. Nu har jag börjat så sakta komma tillbaka till livet och ta tag i den sociala biten igen. Ensamheten är också otroligt deprimerande men man orkar inte göra något åt det. Man kan sitta i timmar i soffan och titta på TV:n men när man senare funderar på vad man tittat på så har man ingen aning.
Ha det gott!!!

I let the candle burn

I let the candle burn
Every day at noon
Reminds me of the time
I lay my eyes on you
So beautiful and so sweet
Like a living angel
you appeared before me
I hold your hand in mine
try to blow my life to you
but you close your eyes
and you fall into sleep
while we stood there and saw
how you slowly become an angel in sky
It wasn’t meant to be
the beginning and end
but there is nothing we can do
to change your destiny, sweet child
But I let the candle burn
Every day at noon
To remind me of the time
I lay my eyes on you
To remind me of the day
You become an angel in sky

I en annan värld

Dit änglarna tar mig
Dit följer jag med
I en värld utan svek
Utan lögner och slag
Det är där som jag är
När du söker mig här
Du kan inte nå mig igen
Inte såra min själ
Inte rispa mitt hjärta
Men kniven du täljt
Du kan aldrig nå mig
Med lögner igen
Du kan aldrig få mig
Att gråta igen

Du tog!

Du tog, och Du gick
Jag grät, och förlät
Men för varje dag
och för varje litet slag
Dog en liten bit av mig
Dödade av dig

Jag ser aldrig mera solen
Känner ingen värme här hos mig
Jag kan inte finna trygghet
på platsen där jag bor
Du har satt mig i en bur
med en nyckel mitt itu
och hur jag än försöker
finns inga vägar ut