En dag finns hon inte kvar
En dag står du ensam kvar
När du sträcker ut dina armar
Finns där ingen som tar emot
Ta aldrig vardagen för given
För tiden tar sin egen gång
Det finns ingen som kan ändra
det som ödet har bestämt
du tror hon alltid finns bakom
alltid står där om du ramlar ner
men om grenarna blir brutna
gråter trädet ut sin sav
och en dag så finns det inte mer
och dina tårar når inte längre fram
din gråt den blir ett eko
försvinner in i ingenting
ingen ser och ingen hör
ditt rop på mor kom alldeles för sent
hon vissnade och dog
en liten bit för varje år
till slut så är det över
en dag så finns hon inte mer
en dag står du ensam kvar
