En mor.....lite tankar

En dag finns hon inte kvar


En dag står du ensam kvar

När du sträcker ut dina armar

Finns där ingen som tar emot

Ta aldrig vardagen för given

För tiden tar sin egen gång

Det finns ingen som kan ändra

det som ödet har bestämt

du tror hon alltid finns bakom

alltid står där om du ramlar ner

men om grenarna blir brutna

gråter trädet ut sin sav

och en dag så finns det inte mer

och dina tårar når inte längre fram

din gråt den blir ett eko

försvinner in i ingenting

ingen ser och ingen hör

ditt rop på mor kom alldeles för sent

hon vissnade och dog

en liten bit för varje år

till slut så är det över

en dag så finns hon inte mer

en dag står du ensam kvar

Jag reser mig

Jag reser mig igen
trots slagen som jag får
Jag gråter mig till söms
ärrad utav dina spår
Jag torkar blodet ur min mun
från sparkarna du ger
Jag väntar på den dagen
då inte benen längre bär
då blodet inte slutar rinna
Då dina slag och sparkar
blir min grand final
När jorden öppnar sina armar
och tar mig i sin famn
När marken fylls av blommor
jag aldrig tidigare sett

Jag vill aldrig mera vakna

Jag vill aldrig mera vakna
Aldrig mera sakna
Jag vill aldrig mera känna lycka
Den är ändå aldrig äkta
Såren blir allt djupare
För varje dag som går
Trodde tiden läkte alla sår
Men de bränner ini mig
Jag kan inte längre tänka
Inte se vart vägen går
Jag orkar inte ta mig framåt
När alla tankar drar mig bakåt
Det finns inget kvar för mig
Det togs bort för länge sen
Jag har kämpat tappert
Men nu sviker orken mig
Det finns ändå ingen framtid
Om horisonten är helt svart
Här finns ingenting för mig
Jag är helt naken utan dig
Och jag vill aldrig mera vakna
Aldrig mera sakna
En tid som inte finns.

Och en text...

Sweet little child


Please little child don´t cry no more
I`m gonna sit by your side tonight
No need to be afraid, I´m here with you
I´ll never leave you, sweet child of mine

Hush little child, sweet dreams to you
Lay down and let me sing for you
No need to feel alone, I`m always here
I´ll never leave you, sweet child of mine

Sleep little child, just close your eyes
I hold your hand and I dream with you
Sweet little dreams about you and me
I´ll never leave you sweet child of mine

Sweet little child, means the world to me
Nothing gonna keep me away from you
Sweet little child, sweet dreams to you
I´ll never leave you sweet child of mine

Äntligen! Jag ska ha en minisemester och åka till Stockholm i 3 dagar. Det är verkligen välbehövligt just nu och speciellt när det är så mörkt och tråkigt ute. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra när jag är där men det löser sig nog. Jag ska ta det lugnt och gå runt och titta på lite ställen och på fredag ska jag gå på thaimassage på Kungsholmen, ett jättebra ställe som jag var på i våras med min chef. Lite shopping hinner jag nog med också, både i stan och på Addidas outlet. En promenad genom gamla stan och söder blir det nog också sen blir det som det blir.
Det här året som varit kan man nog lugnt säga har varit det värsta jag varit med om och det ska bli skönt när det är över och ett nytt kommer. Då får man hoppas på bättre tider och att all otur och olycka som vart under 2010 stannar där. En fördel med allt som hänt är att man stannar upp och tänker efter lite och det har varit nyttigt för jag har kommit till den insikten att jag måste börja leva mitt eget liv och inte bara hjälpa andra med sina liv. Det har nästan känts som om jag har gett upp mig själv de senaste åren, som om jag bara funnits till för att ta hand om andra på alla sätt. Det kommer jag nog fortsätta med till en viss del men inte på bekostan av mitt eget liv. Jag har förhoppningsvis några år kvar att leva och det tänker jag ta till vara på. Jag har ett bra jobb som jag älskar och jag har underbara barn och barnbarn, men för övrigt är det ingenting. Jag har knappt tid att träffa vänner och bekanta på grund av alla måsten i livet. Nästa år ska bli mitt år, då ska jag börja leva igen.Gå ut och träffa folk, resa, ta hand om mig själv lite, och framför allt sluta bekymra mig om hur det kunde varit. "Livet är vad man gör det till", så många gånger jag sagt det till mina barn och vänner men det är knappast så jag levt mitt eget liv. Allt finns framför mig om jag bara vill och törs. Så är det och så blir det.... Godnatt!!

Som en dröm

Jag håller små gyllene korn i min hand
och blåser dem ut över hav och land
önskar så att de förvandlar allt ont till gott
Som skimrande stoft med nyanser i blått
faller de sakta ner över all jordens barn
bildar med händer en fläta av starkaste garn

Jag sänder den vita duvan ut i vår värld
den sprider kärlek och fred på sin eviga färd
du kan se den på himlen högt i det blå
hur den svävar i skyn för att få oss förstå
att vänskapens band kan gå från land till land
om vi alla står enade i en rad hand i hand

Så vaknar jag sakta ur min vackraste sömn
allt var så underbart vackert men bara en dröm
öppnar mina ögon och ser den gyllene sängen
smyckad med skimmer av blåaste hängen
små gyllene korn i min knutna hand
och den vita duvan med framtidens band
som en saga eller en vacker dröm
läs så mitt innersta och själva bedöm

Vinglasen på bordet

När vinglasen på bordet är lika tomma
som resten av ens liv
funderar man ibland
var det så här det skulle va
var livet inte mera värt
än att dricka bort sin själ

jag städar undan rester
från en kväll jag inte minns
jag duschar av mig doften
från en man jag inte känner
och som försvann i nattens mörker
innan dagens ljus kom in

jag försöker dölja spåren från inatt
med smink och solglasögon
men jag kan aldrig tona ner
känslorna som finns i hjärtat
att livet som jag fick till låns
det ryms i en butelj

det är för sent för tankar
vägen har jag stakat ut
jag lever i en rökridå
där vägen ut är stängd
det är för sent för drömmar
dom har jag druckit upp
det är för sent för ånger
för detta är mitt liv

I ögonen skymtar en tår..

Vad finns här i livet som är värt något för mig
Är allt bara drömmar, är allt en chimär
Finns inga älvor och sagor med lyckliga slut
Vart är tiden när allt var så lekande lätt
Mitt inre det gömmer de djupaste sår
munnen den skrattar men i ögonen skymtar en tår
jag fryser själv i en värld som är hård och kall
det finns ingen värme mellan människor här
jag drömmer mig bort och finner mig själv
i armar som jag trodde sedan länge försvunnit iväg
så vad är det här, dröm eller rosenröd fantasi
verklighet eller ren nostalgi i en tid där det är vi
i mitt hjärta du finner de djupaste sår
läpparna skrattar men ögonen döljer en tår
jag fryser här själv i en värld som är hård och kall
det finns ingen kärlek och värme här i vår tid
allt är bara en dröm, en fängslande vacker chimär
du var mitt liv, du var min hela värld
i en tid när orden och dina armar värmde min frusna själ
du var mitt liv, du var hela min värld
vad är du nu, fiende eller min vän
var är du nu, här eller där.
Dåtid och nutid, så möts vi igen
Men vem är du nu, ny eller bara en gammal vän

...Dagarna går och nätterna följer med av bara farten. Man försöker sova och slumrar väl till ibland, men det blir inte en hel natts sömn ännu. På dagarna flyter allt på eftersom man har så otroligt mycket att göra jämt, jobba, handla, städa, skjutsa barn, passa barnbarn, jobba mer o.s.v. Det är väl tur att man har alla måsten kanske annars grubblade man nog ännu mer.
Det var 1 och ett halvt år sen jag hade semester och det börjar kännas nu. Det börjar gå trögt med idéerna och tungt med alla extrajobb, men jag har börjat titta lite på resor till våren. Jag tänkte mig 2 veckor i Pattaya igen och eftersom jag förmodligen åker själv så känns det lugnast att åka till ett ställe jag känner igen mig på.
För övrigt händer inte mycket, kan sakna någon ibland och speciellt nu med allt som hänt men jag är så van att leva själv så jag vet inte riktigt hur det skulle fungera. Som tur var har jag mina barn och mina vänner nära inpå och det uppväger det mesta.
...Det är bara att bita ihop och göra det bästa av allt. Ha det gott alla folk!!

Lång tid har gått och mycket har hänt. Ett år som jag önskar kunde försvinna och att vi kunde få vakna upp utan tårar. Jag kan nog svara för hela vår familj när jag skriver det. Det har varit skilsmässor och arbetslöshet sjukdomar och till slut när man trodde att nu kunde det inte bli värre så förlorade min äldsta dotter sin lilla nyfödda flicka (Destiny) strax efter förlossningen. Vi var med uppe på barnavdelningen hela familjen och tod farväl av vår lilla ängel. Nu har begravningen varit och man börjar komma ur nån slags dvala. Ibland vill man bara blunda och hoppas att allt förvinner.
I sådana här situationer faller allt och man förlorar fotfästet totalt. Nu har jag börjat så sakta komma tillbaka till livet och ta tag i den sociala biten igen. Ensamheten är också otroligt deprimerande men man orkar inte göra något åt det. Man kan sitta i timmar i soffan och titta på TV:n men när man senare funderar på vad man tittat på så har man ingen aning.
Ha det gott!!!