Grubblerier på hög nivå..

Jag försöker bena ut mitt liv och min tillvaro men det går inget vidare. jag återkommer hela tiden till samma punkt. Saker som jag måste glömma men som etsat sig fast i mig. Jag har börjat så smått funderat på att åka på en ettårig resa till Thailand och jag har kollat runt lite vad som behövs och så vidare. Har precis berättat det för 2 av mina barn och det vart väl lite splittrade känslor. Det är klart att det kommer som en chock att deras mamma som alltid funnits på plats funderar på att lämna landet så lång tid. Sen är dom så klart oroliga för hur jag ska klara mig. Men det är jag inte orolig för, saknaden efter familjen kommer väl att vara det värsta. Vi har alltid varit väldigt tajta i vår familj, alltid funnits bredvid varandra. Vi bor i samma hyreshus, vi umgås nästan dagligen, vi jobbar ihop en del av oss eller hjälps alla fall åt.
I vilket fall som helst så måste något hända annars går jag nog under här och nu. Har rasat ner nästan 10 kilo i vikt och kan inte sova på nätterna. Jag känner mig helt känslomässigt slut.
Jag får väl funder några dagar till på hur jag ska göra sen har jag ett par fler barn och berätta nyheten för.
trevlig helg gott folk.

Tankar

Allt som är sagt

För mycket är sagt
för mycket är gjort
Mellan oss två
Vi har älskat varandra
och vi har sårat som få
Varför sa jag allt jag sa
Varför slog du aldrig tillbaks
Varför valde du vägen
Att svika och bedra
Varför sa du aldrig
Vad felet var
Varför gick du din väg
Med bara frågor utan svar
Varför lät jag dig gå
Utan att säga dig orden
”Jag älskar dig så”

Lördag morgon

Ja då var det helg igen. Uppe med tuppen för att man kan inte sova, tankarna mal i huvudet som en gammal kaffekvarn. Jag har nog alltid trott att jag hade full kontroll över mitt liv, visst man var ledsen ibland, men ändå stått med båda fötterna på jorden. Men den här sista tiden har rivit upp hela mitt liv. Jag vet knappt vem jag är längre, jag fungerar på automatik med jobb och sysslor som måste göras, men för övrigt är allt en karusell som åker runt. Det värsta av allt är väl att det är så många fler som blir drabbade och det är svårt att hantera. Ibland funderar man på att bara försvinna för att inte såra folk runt om kring men inte ens det orkar man ta tag i. Jag inbillade mig att när man kommit så här långt i livet skulle allt bara rulla på, man skulle jobba, resa, träffa vänner, umgås med sin familj.
Mycket har hänt i mitt liv och det här är väl frukterna jag får skörda. Det känns bara så tufft att få allt över sig nu när allt för en gång skull var ganska bra. Men jag ska väl klara det här med på något sätt. Jag har ju alla fall helt underbara barn och barnbarn och dom uppväger det mesta, ja dom uppväger nog allt om jag tänker efter.
Trevlig helg på er alla.

om igen

En text om livet just nu. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det här. Vet inte om jag vill eller orkar försöka ens. Kanske har tillräckligt gjorts, finns inget mer. Kanske är det så, vem vet..


Dit änglarna tar mig
Dit följer jag med
I en värld utan svek
Utan lögner och slag
Det är där som jag är
När du söker mig där
Du kan inte nå mig igen
Inte såra min själ
Inte rispa mitt hjärta
Men kniven du täljt
Du kan aldrig nå mig
Med lögner igen
Du kan aldrig få mig
Att gråta igen

Bara ord

Vem lagar allt


När kraften tar slut och tiden inte räcker
Vem bär mig då
När jag krossas mer och mer
Vem lagar mig då
När allt jag gör blir kaotiskt fel
Vem hjälper mig då
Vem tar över mitt ansvar
Att hjälpa alla de som är beroende av mig
Vem tar över mitt ansvar
Att bära alla de som jag bär på
Vem tar över min styrka
Att ensam ta reda på barnen jag fått
Vem tar över min kraft
Att ensam alltid ha allt under kontroll
Vem lagar det jag har förstört
När kraften försvann ur mitt liv

Livet går vidare

Ja så var en ny vecka här igen. Livet går vidare av nån anledning även om allt känns förlorat. Jag känner mig överkörd, rädd, skakig, ja helt enkelt off men jag är ändå kvar och försöker hanka mig fram. Det kommer dagar då livet helt plötsligt tar en annan väg än den man stakat ut och det gör att allt bara rämnar. Jag gråter, jag skrattar, ja jag vet nog inte riktigt vad jag ska göra just nu. Jag får ta dagen som den kommer och hoppas på att allt ordnar sig så småning om. Kanske ska man ta lite semester framöver eller också så jobbar man bort alla tankar. Jag har kommit fram till en sak, jag är inte på långa vägar så stark som jag trodde jag var. Jag saknar min lugna trygga värld där jag hade full kontroll på mig själv och mina tankar. Nu vet jag ingenting, följer bara med strömmen.
Dags att göra sig klar för arbetet, ha en trevlig måndag alla trevliga människor//