Jag försöker bena ut mitt liv och min tillvaro men det går inget vidare. jag återkommer hela tiden till samma punkt. Saker som jag måste glömma men som etsat sig fast i mig. Jag har börjat så smått funderat på att åka på en ettårig resa till Thailand och jag har kollat runt lite vad som behövs och så vidare. Har precis berättat det för 2 av mina barn och det vart väl lite splittrade känslor. Det är klart att det kommer som en chock att deras mamma som alltid funnits på plats funderar på att lämna landet så lång tid. Sen är dom så klart oroliga för hur jag ska klara mig. Men det är jag inte orolig för, saknaden efter familjen kommer väl att vara det värsta. Vi har alltid varit väldigt tajta i vår familj, alltid funnits bredvid varandra. Vi bor i samma hyreshus, vi umgås nästan dagligen, vi jobbar ihop en del av oss eller hjälps alla fall åt.
I vilket fall som helst så måste något hända annars går jag nog under här och nu. Har rasat ner nästan 10 kilo i vikt och kan inte sova på nätterna. Jag känner mig helt känslomässigt slut.
Jag får väl funder några dagar till på hur jag ska göra sen har jag ett par fler barn och berätta nyheten för.
trevlig helg gott folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar