Ja då var det helg igen. Uppe med tuppen för att man kan inte sova, tankarna mal i huvudet som en gammal kaffekvarn. Jag har nog alltid trott att jag hade full kontroll över mitt liv, visst man var ledsen ibland, men ändå stått med båda fötterna på jorden. Men den här sista tiden har rivit upp hela mitt liv. Jag vet knappt vem jag är längre, jag fungerar på automatik med jobb och sysslor som måste göras, men för övrigt är allt en karusell som åker runt. Det värsta av allt är väl att det är så många fler som blir drabbade och det är svårt att hantera. Ibland funderar man på att bara försvinna för att inte såra folk runt om kring men inte ens det orkar man ta tag i. Jag inbillade mig att när man kommit så här långt i livet skulle allt bara rulla på, man skulle jobba, resa, träffa vänner, umgås med sin familj.
Mycket har hänt i mitt liv och det här är väl frukterna jag får skörda. Det känns bara så tufft att få allt över sig nu när allt för en gång skull var ganska bra. Men jag ska väl klara det här med på något sätt. Jag har ju alla fall helt underbara barn och barnbarn och dom uppväger det mesta, ja dom uppväger nog allt om jag tänker efter.
Trevlig helg på er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar