Ensam, vaksam. tveksam, fundersam, så många sam men ändå ingen samhörighet. Jag känner mig nog mest ensam i hela världen just nu och jag har valt det själv. Jag har ingen kraft och ork att prata eller skratta eller vara social. Ändå mår jag dåligt av ensamheten. Jag är splittrad inuti och vet nog inte riktigt vem jag är längre.
Som tur var har jag ett jobb jag måste gå till några timmar per dag, annars skulle jag nog låsa in mig helt, men för övrigt sitter jag hemma i mörkret och tänker och tänker. Men inte blir jag klokare för det inte. Ju mer jag funderar ju rörigare blir allt.
Jag hoppas att ljuset kommer med våren för det kan knappast bli mörkare allafall.
kram på er alla vänner