Minnen av glas

Minnen av glas, så lätta att krossa
är allt jag har kvar av tiden som var vår
Drömmar om kärlek men inte för mig
är allt som finns kvar, rester av mig
Jag ser förälskade par överallt
två och två och hand i hand, en kram ibland
vet att allt vad jag ser är bortom räckhåll för mig
Om mina tårar vore av guld skulle jag vara rik
men dom är utav salt och fräter mig bort
Om sorgsenhet vore rikedom skulle jag vara kung
men den är utav tankar som äter mig upp
Minnen av kärlek vacker underbar och vår
en kärlek som aldrig kommer i repris
Minnen är allt jag har kvar av en underbar tid
Men minnen av glas är så lätta att krossa
och mina har fallit så många gånger att bitar är borta
Drömmarna har jag dock kvar och tårar av salt
Min sorgsenhet finns under täcket
Inte menat för någon att se
Mina minnen är av glas men dom är mina
Och dom är det enda som finns kvar
Av en lycklig berusande tid där jag var vid liv
Nu går jag här ensam med människor runt omkring
Jag skrattar och skojar leker med i ett spel
Men när lamporna släcks är jag alldeles ensam
Ensam med minnen av glas och tårar av salt
Och med drömmar om en tid fylld av kärlek
För var gång lamporna slocknar, släcks en bit av mitt liv
Till slut brinner tråden som håller lampan vid liv
Då slocknar vi båda, byts ut och glöms bort
Men minnen av glas följer med mig