Som en dröm

En gammal text om en önskan om frihet och fred.


Som en dröm

Jag håller små gyllene korn i min hand
och blåser dem ut över hav och land
önskar så att de förvandlar allt ont till gott
Som skimrande stoft med nyanser i blått
faller de sakta ner över all jordens barn
bildar med händer en fläta av starkaste garn

Jag sänder den vita duvan ut i vår värld
den sprider kärlek och fred på sin eviga färd
du kan se den på himlen högt i det blå
hur den svävar i skyn för att få oss förstå
att vänskapens band kan gå från land till land
om vi alla står enade i en rad hand i hand

Så vaknar jag sakta ur min vackraste sömn
allt var så underbart vackert men bara en dröm
öppnar mina ögon och ser den gyllene sängen
smyckad med skimmer av blåaste hängen
små gyllene korn i min knutna hand
och den vita duvan med framtidens band
som en saga eller en vacker dröm
läs så mitt innersta och själva bedöm

Tidiga mornar

Vaknade av en blöt nos imorse som tyckte att nu är det dags att kliva upp, ca 1 timme innan jag brukar gå upp. Hundar är morgonpigga det är ett som är säkert. Det var bara att se glad ut, springa ut med hunden, fixa frukost, göra sig i ordning innan fastighetsskötarna kommer på fika och morgonmöte. De är ganska imponerade att jag har hunnit så mycket på mornarna nu när jag varit reservmatte. Dom skulle bara veta vilken kamp jag har mot mig själv innan jag är ur sängen. Nästa vecka blir allt normalt igen när hunden flyttar hem till sig igen. Då får dom bre sina egna mackor igen, dom har blivit rejält bortskämda den här tiden.
Pratade med min ena dotter som är i Ungern med sin pojkvän, de hade 32 grader där. Det vore skönt om det kunde vara några såna dagar här med. Jag är definitivt en sommarmänniska, inte gjord för regn, slask, kyla och snö. Då är jag ur funktion.
Idag ska jag följa med yngsta dottern och köpa ny mobil för hennes har gått sönder med hjälp av ett litet syskonbarn på 1 år.
Dags att göra lite nytta och jobba ett tag.

Kvällstrött

Nu har jag somnat på soffan 3 kvällar i rad, dags att försöka sitta och titta på TV istället för att ligga. Det finns inget värre än att vakna klockan 1 på natten med nackspärr, skynda ut med hunden, tvätta bort sminket och hoppa i sängen, helt klarvaken. Ikväll ska jag gå och lägga mig senast 23.00 har jag bestämt.
Jag har varit och visat en lägenhet i dag på våning 11, det är bra högt när man står på balkongen och tittar ut men det är tur att det finns folk som både vill och törs bo så högt. Så tänker man att det finns städer med hus där plan 11 bara är i mitten på huset eller ännu lägre, jag skulle aldrig tordas gå ut på en balkong där. Nej jag håller mig på våning 2, det är helt perfekt för mig.
Ikväll ska jag skjutsa min mor på bilbingo och jag ska väl spela själv med. Det är bara att hoppas på den turen man aldrig har. Har väl lyckats vinna ett par gånger men för det mesta är det rena förlusten att spela bingo, men man kommer iväg på någonting i alla fall som inte har med jobb att göra.
Nu är det dags att ta en tur runt lägenheten med damsugaren, inte kul men nödvändigt.

Hur kan något bara försvinna

Jag har varit hemma i snart två veckor efter semestern och jag har letat i hela lägenheten efter kabeln mellan kameran och datorn. Den måste ha egna ben. Dagen innan jag åkte tömde jag kameran och då använde jag den. Jag har ett svagt minne att jag la den på sängbordet men där fanns den inte. Det är riktigt irriterande att inte hitta den, jag tror det spökar här. Bara fortsätta leta, jag får väl vända upp och ner på hela lägenheten.
Jag har tagit så många bilder och även filmat en hel del på resan och det vore roligt att kunna titta på det och även lägga ut några bilder. Den kommer säkert fram när jag minst anar det.

Jag har varit reservmatte åt en Greyhound i några dagar nu och det har varit ganska kul. Jag har i alla fall fått motion, och även mina döttrar. Han tycker om att vara ute och gå den hunden. Den 20 juli kommer hans matte och hämtar honom och jag kommer att sakna honom, men det ska bli skönt också. Man blir ganska låst med en hund och speciellt en så stor hund. Det går inte att ta med honom överallt för han tar ju plats. Han är dock världens snällaste och goaste hund.
I nästa vecka ska jag åka ett par dagar till Stockholm och hälsa på min dotter. Vi ska shoppa, gå ut och äta och hoppas på fint väder. Sen åker hon och hennes man till Constanta i Rumänien och hälsar på hans föräldrar. Det är jag riktigt avundsjuk på, jag tycker det är så fint i Mamaia. Fin strand, bra shopping och god mat. Jag tycker det är så synd att de svenska resebolagen la ner resorna dit för några år sedan. Nu måste man flyga till Bukarest och sen är det väl ca 25 mil till Mamaia med taxi om man inte har någon som kan hämta en. Någon gång ska jag åka tillbaka men inte nu i år.

Änglarnas land

En text om min underbara svärmor som gick bort för några år sedan.


Änglarnas land

Du fanns alltid vid min sida
tillsammans delade vi ont o gott
Du stod alltid där för mig
När änglarna kom för att hämta
en vän jag hade så kär
fanns du där intill mig
Höll mig i din famn
Du sa, gråt ut mitt barn
låt tårarna flöda fritt

När jag själv blev sjuk
och änglarna stod på lur
då stod du där intill mig
Höll mig i din famn
Du sa, Håll ut mitt barn
låt änglarna fara själva

Nu finns du ej intill mig
Du har rest med enkel biljett
farit till änglarnas stad
Jag gråter nu
Låter tårarna flöda fritt
Jag håller ditt barnbarn i min famn
Jag säger, gråt ut mitt barn
Hon var vår bäste vän
Nu bor hon i änglarnas land

Min underbara frihet

Min dotter kom här om dagen och frågade varför jag aldrig gick ut på något längre och vad svarar man på det. Förmodligen för att man har det ganska bekvämt som det är. Jag lever ensam i min lägenhet, jag bestämmer själv över mitt liv, jag kan resa, jag kan shoppa, jag kan slappa framför TV:n och titta på vilken kanal jag vill. Jag har inte kommit till det stadiet ännu att jag saknar någon att leva med, och jag undrar om jag någonsin kommer att göra det igen. Har man blivit svårt bränd några gånger så aktar man sig noga för elden sen. Min första man slog mig sönder och samman och ingen såg någonting, alla tyckte han var social och trevlig. Till slut kom den dagen då jag hamnade på sjukhuset med brutna revben och diverse andra synliga skador. Då fick folk upp ögonen och jag tog mig ur ett katastrofalt förhållande. Min andra man var raka motsatsen, han var snäll och omtänksam och jag trodde i flera år att allt var perfekt. Så en dag fick jag upp ögonen och märkte att under i stort sett alla våra 10 år ihop hade haft andra kvinnor, både kända och okända och bland annat en av mina nära vänner. Vi separerade och det gick något år, vi träffades ofta, mycket tack vare barnen men också genom arbetet. En dag tyckte han att vi skulle göra ett nytt försök och efter diverse övertalning så blev det så. Det varade i 5 dagar sen var det kört igen. Han förklarade sig med en dålig lögn och att det aldrig skulle upprepas igen. Tack och lov är jag tillräckligt gammal och förståndig för att förstå att hans ord bara är ord. Vi träffas fortfarande mycket men vi har båda förstått att det leder ingenstans och nu kan vi båda acceptera detta utan världskrig.

Jag kan sakna någon när gräset ska klippas, diskmaskinen göras rent, rum ska tapetseras eller bilen ska tvättas. Men jag har kommit på att jag faktiskt kan klara det själv och det går oftast fortare när jag gör det själv utan tjat på någon annan.
Rädd för att visa vem jag är? Förmodligen. Rädd för att ge ut mig själv igen? Förmodligen.

Så min dotter får fortsätta fundera ett tag till, jag är alldeles för bortskämd med min frihet för att ge mig in i ett förhållande igen. Dessutom känner jag mig alldeles för rädd för att må så fruktansvärt dåligt som jag gjorde förr. Nu står jag upp igen för första gången på många år. Jag kan sova en hel natt utan tårar och jag kan skratta med mina barn och barnbarn och det vill jag fortsätta med.

I en helt annan värld

En text jag skrev för några år sedan. Det finns två sidor av allt.

I en helt annan värld

I en helt annan värld
Medan morgonstjärnan ännu glimmar
går du ibland sopor på jakt efter mat
På magra taniga ben o med svullen buk
letar du bland resterna från
den rika världens folk

Medan morgonstund har guld i mun
för semestrande soltörstande turister
försöker du sova de utdömdas sömn
Med hunger i både kropp och själ
ligger du bland illaluktande sopor
i en kåkstad i en helt annan värld

På kvällen går du åter ut på jakt
bland turister med fickorna fulla av pengar
för att tillfredställa deras djuriska lustar
säljer du din kropp för mat
Du är ett barn i bland hundra
I en helt annan värld en vår

Där turister från andra länder
utnyttjar er hunger och sårbarhet
Ni är barn i de fattigas land
Där barnhemmen sprängs till gränser
Där ingen varken ser eller hör
Där ni för länge sedan mist
skillnaden mellan barn och vuxen
Där barnen för länge sedan förlorat
både framtidsdrömmar och visioner
I en värld dit det rika folket
bara åker för sol och bad
och för att fira sin årliga semester
I en helt annan värld en vår
I en värld där barnen för
för länge sedan slutat gråta

Kulturkrock

Ibland behövs det inte mycket för att allt ska kastas omkull. Man börjar fundera över allt som varit och vad som ska komma. Kanske är det så att allt har en mening och att det spelar ingen roll vad man gör, vad vet jag. Min tid i Thailand har jag sett hur de lever och det är ett ganska enkelt sätt. De tar dagen som den kommer, stressar inte och alltid med ett leende. Hyr man in en thaiare att göra ett arbete åt en får man inte ha bråttom. Deras tidsuppfattning är inte alls som vår. Man kan inte bestämma en tid och tro att de är punktliga men de är, i motsats mot falangen, lika glada för det.
Hur långa arbetsdagar de än har och hur trötta de än måste vara är de alltid vänliga när en falang kommer in och ta en fotmassage eller tvättar och blåser håret klockan nio en kväll. Lyckliga och glada för 40 Bath i dricks ställer de sig utanför och väntar på nästa kund. Här i landet är allt så komplicerat, det är långa väntetider till det mesta, personalen är ofta stressad och lite sur. Jag vet inte vad som är bäst, och det är klart att vi har det väldigt bra i Sverige med våra arbetstider, löner och det sociala nätverk som finns omkring oss. Jag skulle inte vilja byta bort den trygghet vi har här, men det är avslappnande att se en så helt annorlunda kultur än vår. Sen förstår jag naturligtvis att det finns väldigt många som har det svårt i ett land som Thailand. Som med alla medel försöker komma därifrån, och att det finns lika många som utnyttjar det på gott och ont. De tjejer som kommer med en falang hem lämnar allt, familj och inte sällan ett barn för att flytta till ett helt främmande land. Ibland fungerar det men lika ofta går det åt skogen. De är inte vana vid vårt sätt att leva och de ser hur utlänningar strör pengar omkring sig i deras hemland. Väl här sen tror de att det finns obegränsat med pengar även i vardagen vilket oftast inte är fallet. Här kommer vardagen ifatt livet och mannen de följde hem har inte så mycket pengar som de kanske trodde. De kan inte sända hem pengar till sitt barn och sina föräldrar vilket är brukligt i deras land. En stor del av tjejerna blir också utnyttjade på olika sätt när de kommit hit. Visst finns det de som det går bra för också men riskerna de tar är stora. Så visst är jag väldigt glad att mina tjejer växer upp i ett land som Sverige, och att det finns den trygghet som vi trots allt har.
Det var lite om mina tankar och det finns säkert en hel del olika uppfattningar om detta. Det här är bara en bråkdel av som händer och vad som tänks om olika länders kulturer och de kulturkrockar som finns.

En märklig gammal man

En gammal text om en gammal vän


En märklig gammal man


För länge sen när jag var ett litet barn
gick jag vilse ini skogen bakom Ljunga verk
Ibland skogens alla stammar träffade jag en gammal man
Han berättade om träden, stenarna och elden
sa, att allt jag ser omkring mig är hans hem
Den stora tallen bakom stenen var hans allra bästa vän
Vi satte oss på marken framför milans varma sken
Han berättade om näcken och om skogens alla rår
Han berättade om djuren hur dom åt vid samma bord
Han sa, se på denna skog, den är snart ett minne blott
här ska dom rensa upp, ta mina vänner härifrån
Jag såg tårarna han fällde och jag gjorde likadant
Den här bilden utav världen var nåt jag aldrig sett förut
Framför milan satt en mycket märklig, gammal liten man
På bara några timmar han gav mig mera visdom
än jag nånsin sedan lärt
Denna skogen bakom Ljungan, den är borta sedan länge,
kvar finns bara kala hyggen och något gammalt träd
Varje gång jag återvänder till mitt barndoms paradis,
går jag in i denna skog och fram till tallen vid sin sten
Där sitter jag vid milan, håller tallen i sin gren
och tillsammans sörjer vi en mycket märklig gammal man
och en skog som sen försvann

Funderingar

Kanske har alla sådana dagar man börjar fundera över sitt liv. Vad man gjort och vad man inte gjort. Jag gör det ibland på kvällarna när det är lugnt och bara skrot på tv:n. Egentligen har jag nog hunnit med ganska mycket, jag har 6 barn i olika åldrar från 19 till 35 fem flickor och den äldsta en pojke. Alla barnen har varit ganska lätta att ha att göra med, inga jättetrotsiga tonårsfaser. De två äldsta tjejerna var det bara idrott i huvudet på så det vart en del skjutsa runt men det var det värt mot att slippa undra vart dom var på kvällarna. De tre yngre har varit mycket hemma de också. Två av dem skaffade killar när de var väldigt unga 14 och 15 år och de bor ihop med dessa killar idag. Fyra av mina barn bor i samma hyreshus som jag bor i och som jag förvaltar. Vi har nog en ganska tajt familj, träffas mycket, oftast hemma hos mig för här kommer det folk och kliver in hela dagarna och dricker kaffe, pratar o.s.v. Det har alltid varit ett öppet hus hemma hos mig, så det är lite tomt nu när även den yngsta tjejen har flyttat, men det är också ganska skönt ibland. Min yngsta dotter och jag hittade på ganska mycket ihop när det bara var hon och jag hemma. Vi har varit i Rumänien 2 gånger och vi har varit på krogshower i Stockholm o.s.v. och hon har tyckt det varit roligt att vara med, men nu har hon skaffat ett eget liv.

Jag har också rest en del på senare år och då till Pattaya i Thailand, där en kompis har en lägenhet. Jag trivs väldigt bra där, det är en storstad med allt vad det innebär, men det finns stränder i staden och öar bara en timmes båtväg. För övrigt så jobbar jag jämt, sitter på kontoret 4 timmar om dagen efter det visar jag lägenheter, besiktar lägenheter samt har dygnet runtjour året om alla dagar. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb annars skulle jag aldrig orka med att bo och jobba på samma ställe. Det finns för och nackdelar med det, jag har nära till jobbet och behöver aldrig skrapa bilrutor å andra sidan vet alla var jag finns även när jag är ledig så folk kommer hem till mig i tid och otid. Tar jag någon gång semester så måste jag åka hemifrån, men det är ju kul det med.

Det var lite om mitt liv som är ganska bra för tillfället, det finns säkert saker som kan vara bättre men så är det nog för alla mer eller mindre. Kram på er alla