En märklig gammal man

En gammal text om en gammal vän


En märklig gammal man


För länge sen när jag var ett litet barn
gick jag vilse ini skogen bakom Ljunga verk
Ibland skogens alla stammar träffade jag en gammal man
Han berättade om träden, stenarna och elden
sa, att allt jag ser omkring mig är hans hem
Den stora tallen bakom stenen var hans allra bästa vän
Vi satte oss på marken framför milans varma sken
Han berättade om näcken och om skogens alla rår
Han berättade om djuren hur dom åt vid samma bord
Han sa, se på denna skog, den är snart ett minne blott
här ska dom rensa upp, ta mina vänner härifrån
Jag såg tårarna han fällde och jag gjorde likadant
Den här bilden utav världen var nåt jag aldrig sett förut
Framför milan satt en mycket märklig, gammal liten man
På bara några timmar han gav mig mera visdom
än jag nånsin sedan lärt
Denna skogen bakom Ljungan, den är borta sedan länge,
kvar finns bara kala hyggen och något gammalt träd
Varje gång jag återvänder till mitt barndoms paradis,
går jag in i denna skog och fram till tallen vid sin sten
Där sitter jag vid milan, håller tallen i sin gren
och tillsammans sörjer vi en mycket märklig gammal man
och en skog som sen försvann