Änglar i kör

En text till, om vad, ja säg det den som vet.



Änglar i kör

Jag kliver på tåget
Som leder mig hem
Jag vet att jag kan
Och jag vet att jag vill
Hitta vägen till himlen
Där allting står still
Där ligger jag lycklig
Blundar ett slag
och lyssnar på sången
från änglar i kör
jag ser mina händer
runt en lilja i vitt
darrar av rädsla
men allt känns så rätt
jag har funnit min frihet
fått ro i mitt hjärta
jag tar bladen från liljan
och strör över min kropp
sluter mina ögon
och hör änglar i kör

Funderingar

Jag började städa min lägenhet i går eftermiddag, bort med alla hundhår och andra spår efter två veckors hundägande. När jag kommit halvvägs insåg jag att jag nog hade en alldeles för stor lägenhet för bara lilla mig. Började med kök och hall, sen tog jag badrummet och toaletten. Sen kom vardagsrummet och då var jag helt slut men då hade jag fortfarande fyra sovrum kvar. Jag har aldrig tyckt att det varit så stort förut, jag brukar tycka att det är ganska trångt när alla barn och barnbarn invaderar mitt hem. Nu var jag helt plötsligt helt ensam och skulle storstäda 5 rum och kök på 135 kvm, det kommer att ta minst en hel dag till innan jag är klar. Då är det dags att dammsuga kök och hall igen. Vilken cirkus, det blir bara ett enda städande. Det är tur att jag har både tvätt och diskmaskin alla fall. Ja, det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag idag.
Undrar om vi kommer att få några lediga ettor snart? Fast vart skulle jag då göra av släkten på jular och födelsedagar, vi brukar vara ca 20 personer hemma hos mig då. Sen har vi det här med att mitt hem har blivit någon form av samlingsplats för alla, och jag tycker det är roligt när folk droppar in lite då och då, men det är klart att man aldrig får vara ifred så länge.

Nu är det dags att fortsätta med stöket så jag blir klar någon gång, trevlig dag och kväll!!

Vart är sommaren??

Jag vaknade i morse och det kändes så tomt, ingen blöt nos, inga klapprande tassar över golvet, allt var helt tyst. Det kändes tråkigt och lite konstigt att man kan bli så van vid en hund så snabbt. Jag visste att det bara var för ett par veckor men det är ändå sorgligt när han är borta. Nu är livet som vanligt igen, dags att börja ställa väckarklockan och vakna för egen maskin. Det blir tufft och mycket tråkigare, men jag behöver inte springa ut i spöregn längre det skulle väl vara det som var fördelen med att inte ha hund.
Jag är så trött på det här vädret nu, man kan inte planera att göra någonting. Man vill ju inte åka iväg på utflykter i regn och blåst.
Jag tänker ibland på när jag var barn, då var det sommar på sommaren och vinter på vintern. Nu är det ingen ordning alls längre. Jag kommer ihåg att det fanns en badbuss som hämtade oss barn och körde oss till Sundbyholm när föräldrarna var tvungna att arbeta. Jag kommer ihåg när vi åkte Sverige runt med tält och senare husvagn, det var sommar då. Vart är den nu? På vintern var det snö, vi åkte skidor och skridskor varje dag. Vi byggde snögubbar och snölyktor lyste upp på gårdarna utanför husen på kvällarna. Nu är det ingenting, bara blask vinter och sommar. Vart är vi på väg? Eller har jag blivit så gammal att jag förträngt hur det egentligen var? Jag vet inte, men jag vet att det här är riktigt innesittarväder bara.

Var kan jag beställa

En text som jag skrev när barnen var yngre och tiden inte riktigt räckte till. Jag kan fortfarande tycka det men nu är det mer självförvållat hur mycket jobb man tar på sig.



Var kan jag beställa

Var kan jag beställa timmar till mitt liv
Var kan jag förlänga dygnets ljusa del
Jag hinner inte med vad allt jag måste göra
Jag orkar inte leta minuter utan innehåll

Var kan jag beställa kraft och energi
Var kan jag förlänga den styrka som jag haft
Jag hinner inte med i tidens karusell
Jag orkar inte längre det som jag orkade förr

Var kan jag beställa timmar till mitt liv
Var kan jag förlänga tiden som var vår
Jag hinner inte med när barnen växer upp
Jag orkar inte se hur dåligt alla mår

Var kan jag beställa kärlek, hopp och tro
Var kan jag förlänga barnslighetens bro
Jag hinner inte med i livets alla kast
Jag orkar inte med resten av mitt liv

Tråkig tisdag

Idag kommer ägaren och hämtar hem sin hund som jag har varit reservmatte åt i två veckor. Det ska bli både skönt och lite tomt. Skönt att slippa stressa på mornarna och att gå ut i ur och skur, men tomt att ingen kommer och möter mig innanför dörren alltid lika glad att se mig. Jag har kommit på att det här med att ha hund inte är för mig och det visste jag nog innan också, men det var roligt att prova på. Jag är nog alldeles för stressad och uppbokad för att ha den tid det tar att äga en hund. Sen är jag nog lite bekväm också, nu när jag äntligen har blivit ensam i lägenheten och kan göra vad jag vill. Barnen har flyttat ut och även om dom bor kvar i samma fastighet så är dom inte i min lägenhet och stökar. Om jag har lust att åka bort en helg eller bara gå ner på stan och ta en fika, så kan jag göra det utan att någon ifrågasätter vart jag är.
Imorgon ska jag fortsätta måla om i mitt sovrum, jag hade börjat så smått när jag blev med hund men då var det bara att lägga ner ett tag. Nu har jag tänkt mig att det ska bli klart till helgen så jag kan plocka tillbaka sakerna på sin plats igen. Med det här tråkiga vädret vi har här i Sverige kan man lika gärna jobba hela tiden. Det är regn och blåst om vartannat hela tiden. Jag är så trött på det här vädret att jag tror jag ska gå i ide eller nåt sånt. Vi håller på att planera en båtresa med jobbet och jag tyckte att vi skulle åka med Birka Paradise, för då får man alla fall se en fejksol ett tag. Vi får se vad det blir i år, vi brukar ha roligt på våra resor som vi gör två gånger per år. Nu är vi lite sena det här året på grund av alla semestrar och en del sjukdomar, men nu är det på gång i mitten på augusti. Jag skulle kunna åka nu i all tristess men allt ska gås igenom fram och tillbaka några gånger. Snart så!!
Nu ska jag ta en sista långpromenad med hunden innan han åker 50 mil iväg. Han blir saknad av oss alla här i huset.

Dubbelmoral

Det här är en text jag skrev för många år sedan.
Provocerande? ja kanske det, men det är det mycket som är.



Dubbelmoral

Med livet som insats står hon vid vägen
hoppas att någon, kanske förlägen
skall betala för kroppslig kontakt
i en meningslös kravlös kärleksakt
en gatflickas liv i en kärleksmisär
stillar för stunden nån annans begär
ett gammaldags yrke i dagens moral
ett sargat inre i ett ytligt fodral
i ljuset hatad för vad hon är
i mörkret älskad för vad hon ger
en skattefri vara av mänsklig natur
borde väl sitta i en avdragsgill bur
att användas som förhandlingsförmån
därefter behandlas med öppet hån
så skulle hennes yrke vara förseglat
och av dubbelmoral återspeglat

Seg söndag

Idag känns det lite segt, det vart sent igår men det är ju självförvållat så. Har passat mina söta barnbarn en stund på förmiddan och det var livat. Dom har energi dom små liven. Den minsta är drygt 1 år och han har börjat ta några steg men han är fortfarande lite rädd. Den äldre är fyllda 4 och han är verkligen full av liv, han pratar och pratar hela tiden. Idag had han extra mycket att berätta för hans favoritmoster kommer hem efter 2 veckors semester i Ungern så han har väntat på henne. Imorgon åker dom på en kryssning till Åbo med sin mamma och pappa, det blir roligt för dom. Det har varit lite si och så med om den lilla kunnat följa med eftersom jag smittade honom med influensan när jag kom från Thailand, men nu är han bättre så han blir med.
Själv ska jag snart gå och städa mina kära trapphus, som jag gör varje söndag. Det är inte roligt men nödvändigt. Efter det är det bara att invänta Madde som kommer från Ungern. Det ska bli kul och höra hur det var där. Sen är det godnatt!!

Campingliv

I dag mår jag betydligt bättre så nu är väl äntligen flunsan på väg åt rätt håll. Jag har varit ute i husvagnen med min ena dotter och hennes pojkvän, ja hunden var med också förtstås. Det var en hop med Greyhounds där på campingen så det var säkert nån utställning eller så i närheten. Vi åt lite thaimat, fikade och satt och bara tog det lugnt i några timmar. Vi har inte haft så värst mycket nytta av husvagnen det här året tack vare den svenska sommarens nyckfulla väder.
Vi klarade av det här med husvagnslivet ganska bra. Inga större tabbar lyckades vi med. Man kan ju inte låta bli och tänka på filmen, "vi hade allafall tur med vädret" när man är i en husvagn. Men så illa har vi aldrig haft det även om tältet har krånglat lite och jag hade lite problem med elpanelen i början, men jag lär mig. Det är ganska lugnt på en camping faktiskt.
Nu är det dags att ta kväll, trevlig helg!!

Mitt trasiga jag

En text med några år på nacken men det finns dagar den fortfarande känns ganska aktuell.

Mitt trasiga jag

Det finns tårar
som aldrig slutar rinna
det finns ord
som aldrig nånsin tystnar
det finns tankar
som aldrig lämnar mig ifred
jag är delad ini själen
ett hjärta mitt itu
en del av mig vill skratta
alltid vara där ni är
men i det trasiga av delar
finns sorgen mycket djupt
där ser ni ingen glädje
bara rädsla och panik
men ingen kommer någonsin så nära
och dörren till mitt innersta
är låst med dubbla lås
och likt kärleken vi hade
har nyckeln rostat mitt itu
och hur man en försöker laga
sitter sprickan alltför djupt

Gemenskap

Jag bor i ett ganska stort hus med en hel del barnfamiljer och eftersom jag även jobbar i samma hus som jag bor blir det lätt att alla stannar och pratar en stund när jag är ute och går.

Även barnen kommer springande och ropar glatt. Jag tycker det är ganska kul att i ett så stort hus, alla känner alla. På gräsmattan utanför sitter grannar utspridda på plädar och fikar och på kvällarna kommer det ibland ut ett och annat plastbord och folk spelar kubb och har roligt.

Jag tycker att det är en trevlig gemenskap och det får mig att tänka på när mina tjejer var små. Vi bodde ganska isolerat och det vart emellanåt ganska grinigt på barnen ”vad ska vi göra, det är tråkigt, kan du skjutsa oss, o.s.v.”. De dagar det var som värst vet jag att jag tänkte många gånger att den som uppfann sommarlovet, den hade inga egna barn. Jag tyckte sommarlovet var en enda lång pina av tjat och sura barn. Det är så stor skillnad nu när jag ser barnen utanför vårt hus, de leker, sparkar boll, har picknick på gräsmattan i små eller stora grupper och även med en del vuxna inblandade. Nu kan jag stanna och skratta åt det och tycka sommarlovet är en stor lycka för alla som vill umgås. Naturligtvis är det stor skillnad nu när det inte är ens egna barn men jag önskar att jag hade haft den här granngemenskapen när mina barn var yngre.