Jag vaknade i morse och det kändes så tomt, ingen blöt nos, inga klapprande tassar över golvet, allt var helt tyst. Det kändes tråkigt och lite konstigt att man kan bli så van vid en hund så snabbt. Jag visste att det bara var för ett par veckor men det är ändå sorgligt när han är borta. Nu är livet som vanligt igen, dags att börja ställa väckarklockan och vakna för egen maskin. Det blir tufft och mycket tråkigare, men jag behöver inte springa ut i spöregn längre det skulle väl vara det som var fördelen med att inte ha hund.
Jag är så trött på det här vädret nu, man kan inte planera att göra någonting. Man vill ju inte åka iväg på utflykter i regn och blåst.
Jag tänker ibland på när jag var barn, då var det sommar på sommaren och vinter på vintern. Nu är det ingen ordning alls längre. Jag kommer ihåg att det fanns en badbuss som hämtade oss barn och körde oss till Sundbyholm när föräldrarna var tvungna att arbeta. Jag kommer ihåg när vi åkte Sverige runt med tält och senare husvagn, det var sommar då. Vart är den nu? På vintern var det snö, vi åkte skidor och skridskor varje dag. Vi byggde snögubbar och snölyktor lyste upp på gårdarna utanför husen på kvällarna. Nu är det ingenting, bara blask vinter och sommar. Vart är vi på väg? Eller har jag blivit så gammal att jag förträngt hur det egentligen var? Jag vet inte, men jag vet att det här är riktigt innesittarväder bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar